här hör jag inte hemma

 
Jag hade väntat länge länge att fara upp till mitt älskade Stockholm och min älskade pojke. Varsamma kyssar och händer hårt knutna.
    Vi var på ett släktkalas och dem dansade folkdans i ring men jag satt i en söndersutten soffa med magvärk. 
    När jag satt på tåget hem så grät jag och kunde inte sluta, fast han tidigare försökt torka mina tårar. Tanten bredvid mig tittade men jag brydde mig inte, för jag visste att HÄR HÖR JAG INTE HEMMA.
(så var fan hör jag hemma om jag älskar men ändå inte är hemma)  
 
photo; tumblr

blöt kullersten

Lunds gator har blivit för små och klaustrofobiska. Och blir dessutom hala när det regnar, vilket det gör hela tiden här.
     Jag vill gå på röda sidenmattor i en stad där solen aldrig går ner. Inte halka på blöt kullersten i en stad där alla är för upptagna med sig själva än att hjälpa mig upp på fötter igen. 
 
 
 
 

Om

Min profilbild




RSS 2.0