såg gnistor

Jag hade väntat länge länge att fara upp till mitt älskade Stockholm och min älskade pojke. Varsamma kyssar och händer hårt knutna.

    Vi var på ett släktkalas och dem dansade folkdans i ring men jag satt i en söndersutten soffa med magvärk. 

    När jag satt på tåget hem så grät jag och kunde inte sluta, fast han tidigare försökt torka mina tårar. Tanten bredvid mig tittade men jag brydde mig inte, för jag visste att HÄR HÖR JAG INTE HEMMA.

(så var fan hör jag hemma om jag älskar men ändå inte är hemma)